När våren 2006 blev sommar hade livet förändrats
drastiskt för trion Peter Bjorn and John. Singeln "Young Folks" låg
på listor överallt i världen och turnéerna avlöste varandra. Nu,
nästan fyra år och två album senare, drar bandet fortfarande fulla
hus i USA, Europa och Asien.
Men ibland bildas tidsluckor. Och det är i en sådan Peter Moréns
första svenska album "I spåren av tåren" kommit till.
- Jag och Tobias Fröberg delar en studio på St. Eriksplan i
Stockholm. När vi får en förfrågan skriver vi låtar till andra
artister och i det här fallet arbetade vi på en soullåt. När jag
kom hem ringde melodin i huvudet och en svensk text dök upp ur
intet. Jag skrev ner, och det var som att vrida på en kran. Två
dagar senare hade jag tio svenska låtar. Jag visade Tobias
texterna, ingen annan fick läsa. Inte ens min sambo. Jag och Tobias
bestämde oss för att spela in en skiva .
En vecka senare bjöds trumslagaren Lars Skoglund (Laakso, Lykke Li
etc.) till studion och samtliga tio spår spelades in. Två dagar tog
det. Under våren och sommaren gjordes pålägg, bland annat kom
Markus Krunegård och Adam Olenius och sjöng kör på titelspåret samt
"Stadshotell".
I spåren av tåren är, kan man nog säga, ett resultat av en
skivfanatikers uppväxt. Allt som Peter lyssnat på, från snorig
femåring fram till nu, speglas någonstans på skivan. Här finns spår
av Motown, Stax, engelsk pop, brasiliansk Tropicaliamusik, svensk
visa och ytterligare några stilar i skivhyllan. I två coverval med
egna texter (Smokey Robinsons "Ooo Baby, baby" och Everly Brothers
"So Sad") knyter Peter an till den typ av låtar han försökte sig på
som trubadur på pizzerior i Mora-trakten som 13-14-åring.
Peter sjunger bland annat om sängar som bäddats dåligt ("Esther"),
om ett Sverige i förändring ("Ett land som inte är", och
"Stadshotell"), om Dalarna ("Dan Andersson-land") och att han inte
är rädd för att gråta ("I spåren av tåren").
I spåren av tåren må vara ett verk av en veteran. Men i allt
känslomässigt väsentligt är det här en debut. Och en hemkomst.